och vintermysteriet
Maximinianus
Hon gillar att bygga saker. Och hon är ganska bra på det. Åh juste, hon har läst mycket om snöflingor , skridskoåkning och snögubbar. Hon har aldrig sett Vintern, inte ens en enda gång. Men saker och ting håller på att förändras... och hon kommer vara med i förändringen.
Hon gillar att bygga saker. Och hon är ganska bra på det. Åh juste, hon har läst mycket om snöflingor, skridskoåkning och snögubbar. Hon har aldrig sett Vintern, inte ens en enda gång. Men saker och ting håller på att förändras... och hon kommer vara med i förändringen.
Detta är Maximinianus .
En gång i tiden var det Vinter, med ögon av silver och med
snöflingor i håret.
Hon skulle klä allt med ett tjockt lager snö.
Hon sjöng magiska ramsor för att få träden,
blommorna och gräset att somna
tills hennes syster, Våren,
kom hem igen.
”Hon gjorde detta varje år, utan undantag.
Men hon kommer inte komma nu,” sade Fru Grön,
som bodde bredvid Maximinianus .
”Vad gjorde vi för fel?” frågade Maximinianus med osäker röst.
Den gamla kvinnan log mot honom och pekade
på åkrarna som de gick förbi, fyllda med skräp.
”För länge sedan,” sa hon,
låg det en vacker park där”.
”Vad gjorde vi för fel?” frågade Maximinianus med osäker röst.
Den gamla kvinnan log mot henne och pekade
på åkrarna som de gick förbi, fyllda med skräp.
”För länge sedan,” sa hon,
låg det en vacker park där”.
”Vintern, kära du, är ganska sårad, förstår du.”
”Varför inte?” frågade han besviket.
”Varför inte?” frågade hon besviket.
Maximinianus ville också se Vintern.
Fru Grön hade alltid snälla saker
att säga om Vintern.
””Så Vintern tror att vi inte behöver henne längre...” förklarade Fru Grön.
”Vi har täckt våra länder med skräp, kära du.
Vi kastar bort många saker som vi fortfarande skulle kunna använda.
Vi skapar mer än vad vi faktiskt behöver.
Och luften blir varmare varje år.
Maximinianus tittade på sopbergen
och tyckte att det var det sorgligaste han hade sett
och tyckte att det var det sorgligaste hon hade sett
i hela sitt liv.
När han gick hem den dagen
När hon gick hem den dagen
fick Maximinianus en idé.
Om åkrarna var fria från skräp,
kanske Vintern skulle komma tillbaka igen.
Precis som i Fru Gröns berättelser.
Och då
kunde alla barn i stan
komma ut och leka i nysnön.
De skulle åka skridskor på den frusna sjön
och tävla med sina pulkor.
De skulle kasta snöbollar på varandra
och göra snögubbar.
MIN
PLAN
Så han bestämde sig
Så hon bestämde sig
för att fråga runt.
Han behövde fler människor
Hon behövde fler människor
som kunde hjälpa honom.
som kunde hjälpa henne.
Men det var för svårt
för bara en liten pojke.
för bara en liten flika.
Maximinianus gjorde en plan.
”... och med andra saker att göra hemma,” sade hans vänner.
”... och med andra sysslor att göra hemma,” sade hennes vänner.
”... med alla läxor...”
”Jag är så upptagen,”
”Det är inte mitt jobb att rensa
upp bland skräpet på åkrarna.
Gå och hitta någon annan!”
”Det är för mycket skräp för
småbarn som oss...”
”Mina patienter behöver mig här, barn.
Det finns ingen annan som hjälper dem,”
sade Doktor Ull snällt.
”Jag har barn som måste lära sig saker,
Maximinianus . Jag kan inte lämna dem,”
förklarade Fröken Larsson,
skolläraren.
”Jag har kunder som jag måste möta,”
sade Fru Klocka, butiksägaren,
till honom. ”Jag kan inte lämna min
till henne. ”Jag kan inte lämna min
butik för att rengöra en åker.”
”Jag är en upptagen man, kära pojke.
”Jag är en upptagen man, kära pojke.
Jag har mycket som ska planeras
och möten som ska hållas,”sade
borgmästare Storhand till Maximinianus .
”Jag måste vakta staden!”
sa Herr Tjurig, polismannen.
Till sist hade ingen tid
att hjälpa Maximinianus .
Han stod ensam framför
Hon stod ensam framför
det stora sopberget.
När han tittade på en bortkastad dator bland soporna,
När hon tittade på en bortkastad dator bland soporna,
fick han plötsligt en idé–
fick hon plötsligt en idé–
om ingen av människorna i stan kunde hjälpa till,
så kunde han göra en ROBOT som kan göra det.
så kunde hon göra en ROBOT som kan göra det.
”Oj, jag kan ju göra en robotarm av det här!”
Det var svårt att leta igenom soptippen,
men han hittade många saker
men hon hittade många saker
som kunde lagas och användas igen.
Maximinianus tog först hem datorn och lagade den.
Därefter, bit för bit, samlade han alla bitar
Därefter, bit för bit, samlade hon alla bitar
för att skapa en kropp åt roboten.
Och det var kul,
att sortera saker de hittade,
att fixa dem
och att ge dem en mening igen.
De arbetade mycket hårt varje dag.
Det tog ett tag, men när roboten var klar, kom de igång med att rengöra soptippen.
Folk gick förbi dem
och beundrade deras arbete.
De tog till och med sina gamla
saker
och gav dem till
Maximinianus
och hans robot så att de kunde
och hennes robot så att de
kunde lagas
istället för
att kastas.
Och det gjorde även
Herr Storm
och hans kran.
Till och med Fröken Larsson
och barnen i skolan
kom för att hjälpa till.
”Jag har hört att hon bor någonstans långt, långt borta,
kära du. Du måste gå över många kullar
och klättra över de stora bergen för att hitta henne.
Men även om du hittar henne
är jag inte säker på att hon kommer tillbaka hit.”
”Vi har rensat bort skräpet från åkrarna och kullarna!”
sa Maximinianus glatt.
”Jag vill be Vintern att komma tillbaka.
Vet du var vi kan hitta henne?”
”Nåväl. Det kommer att bli en lång resa. Du kommer att behöva dessa,” sa hon. ”Vintern kan vara snäll, men hon är också kall.”
”Jag kommer att övertyga henne!”
Maximinianus och hans robot åkte redan nästa dag.
Maximinianus och hennes robot åkte redan nästa dag.
De gick på vägar och korsade åkrar.
De simmade över floder och tog båtar över sjöar utan ände.
De gick och gick, och sen gick de ännu mer, tills de kom fram til de skogstäckta bergen.
"Jag är här för att träffa Vintern!”
Något litet och vitt landade mjukt på näsan.
Det var kallt och blött och precis innan det smälte
hörde Maximinianus en mjuk, silveraktig röst:
”Varför är du här, lilla du?”
Luften var kallare här.
”Kommer ni också till vår stad?”
Men snöflingorna svarade inte.
”Vart än Vintern går, dit går vi också.
Och vi hjälper blommorna och träden att växa
när Våren kommer.”
”Vi är snöflingor.”
”Vad är ni för något?”
”Följ efter oss då!”
”Jag vet vad
alla barn heter.
Säg nu, vad kan jag göra för dig? ”
”Hur vet du mitt namn?”
”Du har kommit långt, Maximinianus ,” sa hon.
Hon var lika vacker som Fru Grön hade sagt
till Maximinianus .
Och ännu kallare än han hade tänkt sig.
Och ännu kallare än hon hade tänkt sig.
Så kan du inte vara snäll och komma
tillbaka?
Vi saknar dig
jättemycket!”
”Jag har kommit för att be dig att komma tillbaka till vår stad.
Vi har gjort luften varm
och vi har samlat stora mängder sopor på våra åkrar och kullar.
Men jag och min robot har rensat bort alla sopor.
”Det är långt dit...”
sa Maximinianus .
”Detta skulle jag gärna vilja se, lilla du.
Kom nu, visa mig din stad.
Det var längesedan
jag lät mina snöflingor dansa där.”
”Då får vi flyga me vinden!”
Det var nästan Jul när de kom fram till staden,
så Vintern lät Maximinianus gå hem.
Hon skulle vänta på honom vid åkrarna nästa dag..
Hon skulle vänta på henne vid åkrarna nästa dag.
Morgonen kom tillslut,
och Maximinianus skyndade sig ur sängen,
ivrigt över att se Vintern igen.
När han öppnade ytterdörren
kunde han knappt känna igen staden!
När hon öppnade ytterdörren
kunde hon knappt känna igen staden!
Du har hittat Vintern,
Maximinianus
Bra jobbat!”
Maximinianus tog på sig halsduken och vantarna
och tillsammans byggde de
den STÖRSTA SNÖGUBBEN
som staden någonsin hade sett!
”Kom och lek med oss!”
BILD OCH TEXT
Raluca Drozan
REDAKTÖR
Adrian Barbu
FORMGIVARE
Réka Kárpát
och Antim Marius
mylobarnbocker.se
© MYLO PRINT BOOK
MYLO-böckerna är inte bara fantastiska, vackert skrivna och illustrerade med kärlek. De är äventyrsböcker där DITT BARN blir huvudpersonen, där ditt barn blir den lille superhjälten som räddar dagen och som löser problem, samtidigt som han eller hon lär sig om klimatförändringar, avfallshantering, skydda utrotningshotade djur… och att ge alla vuxna en minnesvärd och fin läxa om ansvar och omvårdnad. Varje MYLO-bok är ett litet personligt äventyr där ditt barn är den lilla, men samtidigt stora hjälten. Kolla in alla våra böcker!
Besök mylobarnbocker.se för att se våra andra böcker: